Vardagsspänningar

Vardagsspänningar

Herregud vad dagarna går fort…! För att inte prata om kvällarna… Och helgerna de bara flyger iväg!

Idag har varit en jobbig dag. Jag har förskjutit måndagsångesten till söndagsångest tror jag? Ett tag var det så jobbigt att jag trodde jag skulle gå upp i atomer! Okänt varför.

Jag känner att jag ligger efter på jobbet. Av någon anledning. Och så fick jag en stor dos av mitt gamla liv i helgen då en av mina gamla favoritkollegor var här och skulle se programmet. Samtidigt var Tonys syrra med man i storstaden så i sista sekund bjöd jag hit även dem. HM är numera ganska mycket veg så jag fick jobba på lite för att få till maten. Men det blev bra. Bakad spetskål, rotselleri, rödbetor med nötter, halloumi och så körde vi lite dipper och fläskytterfilé till det (ja, jag vet att det INTE är veg men nu var det sex personer som åt kött också…). Väldigt trevligt och lättsamt. Och Anna vann. Det var huvudsaken egentligen och syftet med att vi sågs just nu just den här gången.

I fredags var min pakistanske städhjälp här igen. Han är lite söt, men han pratar verkligen inte något av mina språk… Jag hade ett väldigt viktigt videomöte som jag behövde ta klockan 14 och precis när det börjar närma sig inser jag att jag kommer inte kunna sitta nere i köket och ha det.. Röjer snabbt som satan av uppe i spelrummet vid skrivbordet där och förbereder mig…. Hör 13.59 att dammsugaren drar igång och närmar sig hotfullt.. Kanon… Not…. In i sovrummet! Att hitta en bra videokonferens-spot är inte helt lätt. Det är liksom inte den tekniska utrustningen som är problemet. Det är röran i bakgrunden! Men ett stort lass fick flytta över till sängen och jag lyckades sitta så det såg ok ut. Utan att visa med en min att det var kaos….! Pyjamasbyxor nedtill och en jättefin liten blus upptill. Och så börjar batteriet ticka ner… 14%, 13% etc… Mitt under mötet. Jag kan INTE bryta och gå ner och hämta någon laddare. Dammsugaren närmar sig också -snart är han i trappen!?! Hade meddelat chefen om att det fanns ett litet dilemma här, men först när vi precis var klara, min dator stendog och hon ringde mig på teams så knackar det på dörren. Min pakestanier… 🙂 Hade kunnat hänt när som helst. Men vi klarade mötet!

Min pakistanier lovordar mig. Borde nog vara tvärtom? Han tycker jag är så snäll. Jag börjar undra om han tycker att han inte sköter sitt jobb, eller om ingen annan gett honom Coca-Cola eller beröm tidigare? Hur som helst skojar Tony och HM direkt om att han snart är inneboende här?!? 😀

Vad jag ska ha på mig och hur ska jag ha håret, vad ska jag ha med mig och vad ska jag ta för lunchlåda imorgon? Sånt jag behöver klara ut innan jag går och lägger mig. Så jag kan sova. Så jag vill vakna. Så jag vill gå upp. Imorgon tror jag dessutom att vi får första mötet med vår CT och kanske inleds hela dagen med en powerwalk? jag ska nog komma ihåg att ta med mig bra skor. Och plocka ihop ett emergency kit med typ maskara och tandkräm. Bra-att-ha-saker man behöver ha på jobbet. Rätt vad det är.

På torsdag är det Grand Travel Awards och på fredag är det alla hjärtans dag. Det finns alla förutsättningar för att det kan bli en bra vecka.
Nu kör vi.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *