Tjur?

Tjur?

Tänkte skriva Surkuk som titel. Det lät ju inte alls bra. Så jag lät bli. Det finns gränser för vad man får inte får skriva. Tjur får man skriva.

Men… Idag har min älskade sambo varit sådär irriterande grinig. Vi konstaterade att vi båda tagit tidig lunch (11.30 – jag tog ut friskvårdshalvtimme och powerwalkade med DA!) och därmed var både jag och Tony svinhungriga när vi åkte hem. Inte minst eftersom jag börjat göra svältsmå matlådor till mig själv… MEN väl hemkomna börjar jag (den duktiga) minsann leta recept, kolla skafferi/kyl/frys och reklamblad/matpriskollen efter va fan man kan hitta på för att förhindra svält. Vi (ok jag) konstaterade att vi (ok jag) var sugna på kyckling efter att ha sett kollegors matlådor. Men sen då? Nåväl. HAN (den egoistiska) sätter sig och spelar Pokemon. HAN kollar Facebook. HAN bläddrar igenom all reklam. HAN behöver sitta ner och ja, typ vila… JAG stressar som en idiot för att komma på vad vi kan äta. Redan när vi parkerade hemma föreslog jag att vi skulle gå ner och handla. Ingen kokosmjölk bådar ju illa inför middagen, t.ex..? Men nej. Det ska sittas. Och vilas. Vet att JAG minsann behöver kolla av jobbmailen jag också. Vill bara göra allt i rätt ordning.

Till sist blir jag irriterad. Kvinnofällan!!! Varför sätter han sig med SITT och jag med VÅRT jämt? Jag nämnde det. Och vi halkade snett. Efter min föreläsning i negativ-spiral-på-grund-av-egoistiskt-tänkande-i-relationer så fattade han vinken och började snickra/spackla/måla (ok, jag har ingen aning, han började göra nåt, förmodligen mest för att få väsnas och visa hur himla manligt duktig han var?) och jag trotslagade mat. När han var klar med allt sitt viktiga kom han ner och fortsatte flyta omkring i huset. I hörlurar. VEM FAN GÅR OMKRING MED HÖRLURAR PÅ SIG HEMMA? Allvarligt… Vår middag blev under tystnad. Dock utan hörlurar (fast jag förelog att han kan fortsätta ha dem på)… Att han under sitt flytande dessutom vågat påpeka att jag av en snål tidigare händelse råkat köpa inte-svenskt-frigående-kycklingkött gjorde inte saken bättre. VEM FAN STÄLLER SIG OCH SYNAR PÅSEN EFTER SÅNT???? Men… Hur som helst… Jag tvingade mig själv att göra en skitgod kycklinggryta och sen gjorde jag alla resterna till bara mina (opolitiskt korrekta) matlådor. Jorå. Så går det. HA!

Önskar att jag kunde göra saker lagom ibland. Ja. Det gör jag.

Dottern har börjat söka jobb nu, hon är ju snart färdig tandläkare. Bl.a. har hon träffat folktandvården i min (hennes gamla) kommun. Jag håller tummarna. Vet ju att hon kommer få vilket jobb hon än önskar sig (den jäkla perfekta fantastiska överpresterande sociala och karismatiske människan som tyvärr helst inte vill jobba i Storstaden) men hoppas så innerligt att det blir just här. Då får jag låna vovven mer. Och henne. För gudarna ska veta att vi träffas för sällan! Eftersom jag träffar min egen mamma för sällan också vet jag att det inte måste handla om känslor. Så jag inbillar mig att jag är världens bästa mamma och att vi vi lever i total okomplicerad och innerlig kärlek ändå, fastän vi sällan ses. Känns bra.

Det var kanon på jobbet idag också. Jag har haft tur.

Vi röjde förrådet på jobbet idag förresten. Ni blir inte chockade av att höra att jag är en hamster… Men när mina hyfsat nya kollegor kallar mig det så känner jag väldigt naken!? Nåväl. Nu har jag en fantastisk kabinväska (har testkört den både ute och inne onödigt mycket redan OCH fotat den för personligt bruk), en dataväska (ok jag HAR dataväskor men den här var perfekt i storlek och skulle kastas!!!) och tre kokböcker, en mössa och tre grå utekrukor. ÄR DET INTE HELT FANTASTISKT? Tony kom och hämtade mig och nej hans ansiktsuttryck lyste kanske inte just ”fantastiskt”. Men jag vet att han ändå gillade kokboken. En av dem. Fast det var tre likadana.

Tjuren har gått och lagt sig och nu är det dags för mig att göra detsamma. ”Jag ska bara….”… Med tanke på mina 245 tusen inbetalda momskronor till skatteverket igår (!!!) tillsammans med andra saltade och för höga fakturor jag fått, funderar jag på om jag kan jobba lite till idag, göra något mer, hitta på någon ny affärsidé etc innan jag somnar? Men nej. Jag är nog klar.

Pratade med min gamla kollega EK efter powerwalken på lunchen och hörde mig själv käckt coacha henne både till nytt jobb, nya tag och nya visioner. Ibland undrar jag om jag är född mytoman eller bara är inbilsk. ”Du kommer känna ditt syfte när du får en anställning”, ”Grejen är att du behöver komma ut och träffa folk!”, ”Med uppskattning kommer självförtroendet” och ”När du blir sedd ser du till att ses” är bara några av lögnerna/flosklerna jag kastade ur mig. Eller försökte intala mig själv. Hoppas nu bara att hon kastar sig över massa nya jobb så jag kan få ro i att jag gör det jag gör och älskar, och hon kan förstå att hon behövs någon annanstans än där vi var. För där ska vi ju ändå inte vara kvar. Så mycket vet vi.

Idag är det 8 år sedan pappa blev delbegraven i Australien. Fyfan vad jag saknar honom. Och det är så länge sedan han lämnade mig att jag inte ens skriver ”saknar dig”. Jag saknar honom. För HAN finns inte. Jag tände inte ljus. Jag gick inte till den svenska graven. Jag nämnde det inte ens till Tony…. Jag tryckte tillbaka tårarna och gladde mig över att han en gång var en del av mitt liv som en röst. Idag är han bara en viskning.
Men det är allt jag kan få och något jag behöver vara nöjd med.

Förresten drömde jag inatt att jag skulle organisera att vi alla på jobbet lagade lunch tillsammans. Idag. Vilket jag hade misisat!
Helt sjukt. Varför, liksom?
Jag insåg vid uppvakningsögonblicket att jag inte styrt upp detta så särskilt bra (läs: ångest!) och funderade på hur ICA skulle kunna hjälpa mig om jag tog en tidigare buss kanske…? Helt sjukt.
Hur som helst.
Det kanske var för att jag visste att jag inte fick glömma vinet för vinlotteriet. Och det gjorde jag inte. Jag packade ner min flaska i mina vantar så jag förfrös fingrarna fullständigt på väg till jobbet (storstilat, right?). Och alla hade med sig sin egen lunch. Idag också. OCH vinlotteri-vin. Himla skönt. Världen vilar alltså fortfarande inte på mina axlar. Helt otroligt.

Imorgon ska jag på GRAND TRAVEL AWARD på Grand Hotel. Det ska bli vansinnigt roligt och inspirerande. Jag är jättetaggad. Kommer kötta på hemifrån och åka direkt dit vid 14-tiden för att sen ta del av massa intressanta föreläsningar och människor.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 2729CDAC-5298-416B-B6BC-AC8BED0A9E69-576x1024.png

När man skickade ut vinstlotterna för ”45++-människorna som inte riktigt visste vad de skulle göra med sina liv när de blev stora” så roffade jag åt mig en rejäl vinstlott. Så är det bara. Och nu kör vi…


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *