Redigt!

Redigt!

Ja det rör på sig nu. Mycket jobb! Kul jobb! Offererar och försöker hålla mina digitala events igång utan att något slarvas bort eller blir fel. Det ÄR skönt att sitta på kontoret för man får liksom en överblick. Men jag känner mig lite långsam. Lite trög. Lite korkad. Ibland… Samtidigt börjar det bli så att när jag går från kontoret säger någon ”Ses i morgon!” precis som att det är överenskommet. Som om jag hörde dit.

LE, som jag delar rum med (tillsammans med DA), frågade idag hur mycket jag skulle vara på kontoret framöver. Jag förklarade att vi haft mötet, det är ”klart” men jag vet inte hur mycket det blir där. ”Vill du sitta här då?” frågade hon. ”Ja…?” – ”Men då blir det så! Åh vad roligt!!!”. Hon är min bundis. Vi teamar bra. Och jag vet ju av Chefen att hon sagt att hon vill jobba med mig. Känns förbannat bäst, helt enkelt.

Något annat som känns bäst är att mina älsklingsläsare båda messat och grattat mig! <3 Ja, ni vet vilka ni är (och ingen annan vet om att denna finns dessutom tror jag?). Jag har inte firat ännu. Jag har funderat på HUR jag ska fira? Än känns det inte på riktigt när jag inte skrivit på några papper… Men idag fick jag inlogg till lönesystemet för anställda och BL bad mig lägga in vilka dagar som gäller, Chefen hade sagt att hon ville ha in det. Sen att jag gett HENNE förslag jag inte fått svar på… Då betyder det alltså att min önskan blev lag? 3 dagar i veckan har jag nu matat in och sen kör jag på hemifrån resten. Så är min tanke. Och jag älskar det jag gör. De kanske behöver mig fyra dagar i veckan och en dag hemifrån så det blir 75% framöver? Det blir riktigt jävla bra det här! Otippat. Och bra.

Igår lunchade jag med Mäklaren. Bara det att han jobbar granne är lite coolt… Det blev en miss på ett event just mitt bolag hade för just företaget han jobbar för så situationen är känslig (skämshattar på mitt kontor vilket är lite gulligt faktiskt!). Nu spelar det iof ingen roll. Igår åt vi thai (shit vad socker jag faktiskt bara råkade få i mig!?) och i kön för att få beställa var en kollega som skulle handla matlåda. Precis då pratade vi om hans jet-lag efter sin USA-resa och hur han känt sig sådär låg och trist ett tag. Faktum är att ha känt sig så låg och trist att han SETT mig gå förbi honom i shoppingcentrumet och valt att inte hälsa. Att jag skulle se någon jag går förbi är förstås inte ens pengarna tillbaka på, men han slog ner blicken tydligen och gick förbi samtidigt som han tänkte att han aldrig i livet skulle erkänna detta för mig. Hahahaha precis som att inte jag har såna dagar…? Tycker det händer hela tiden. En tur till centrum kan bli en plåga…! Speciellt när man har en sån där ful dag?

Mäklaren o jag dök upp på som minne på min FB idag – herregud det är alltså sex år sedan vi var på vår galna träningsresa…!

Hur som helst hörde han mina tvivel om att jag är så jäkla rädd att inte räcka till, inte fixa det, inte vara duktig nog. ”Varför kan du aldrig tro på dig själv? Varför förstår du inte hur bra du är?” frågade han. Om det vore så lätt… Om man bara vore jävligt mycket mer röd? Och så erkände han att han oftast tänker precis tvärtom – att han tror att han kan och klarar mer än han kanske vet att han gör. Men man växer med uppgiften, och det gäller nog oss båda.

Fick ett roligt SMS av JC idag apropå det där ”vad man ska bli när man blir stor”. Riktigt bra. Blev högt skratt.

Tony sitter och tittar på sina Pokemonstats, jag försöker jobba klart för dagen och funderar samtidigt på vad tusan vi ska äta till middag och så skriver jag här under de sekunder min hjärna är ledig ..?
Klockan drar iväg lite väl snabbt vissa dagar. Som idag.
Dags att kicka igång kvällen istället…


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *