OK!

OK!

Men OK!
Jag vet…. Alltså… Det där med att jag egentligen har slutat skriva och så… Men ibland händer så mycket saker att man ändå måste…
Dagen började med att jag såg att det var sol ute. Eftersom hela Katitzifamiljen bor hos mig just nu (Min dotter, hennes man, deras hund, min inneboende (Oliver) samt barnens pappa) så går det inte att ta fel på vad som är morgon och eftermiddag direkt…  Och när morgonen uppenbarligen var här och jag behövde sticka till jobbet så pekade ganska snart allting på att det skulle bli en bra dag….
Jag tog lillvovven i koppplet och lät kim hämta upp de andra jyckarna. Skulle förbli postlådan och lämna brev som borde postats igår. Men förutom det faktum att posten lämnade bekräftelse på att pantbrev nu fanns återlämnade på landet (dvs RUT hade styrt upp alltå) så tog hon dessutom med breven. Sen fortsatte det bara…. Messet till V den 2:an fick svar. V svarade på grattissmset jag hade skickat. Fina S som jag haft så lite kontakt med sendan jag slutade på bolaget skickade en spelförfrågan på WF, det kom in roliga gigs, alltså… Dagen var så bra att jag, när jag var på väg hem från jobbet med alla tre (!) vovvarna i bilen dessutom fick se att gammelvovven slickade Deja på nosen – hennes tecken på att hon var med i gänget…. Sedan gick vi upp till syrran; jag, Sandra och hennes (och syrrans) kompis Charlotte.
Vi pratade om allt. Sådär som man gör på tjejmiddagar. Sandra hade fixat raclette, alla tillbehör osv vilket var vansinnigt fint gjort.. Kvällen blev ljuvlig. På alla sätt. En riktig tjejkväll, fastän syrrans kille och hans kompis slöt upp under kvällen.
Imorgon ska jag på en galen dejt. Riktigt galen. Istället för en fika och allt man brukar göra så ska vi hoppa på en båt och åka till Helsingfors. Och tillbaka. Jag vet. Normala människor gör inte så. Men vad har jag att förlora? Det kommer att bli kul. Även om han ser lite gammal ut. Vi har en dejt på 40 timmar….. Helt sjukt. Men det kommer bli en kul helg, helt enkelt…
Ja. Lite så. Är nu tillbaka från en helt underbar Maltaresa och fast beslutsam om att inte gå tillbaka till gamla fotspår.. Och.. Nä.. Det känns inte som att jag är på väg dit va…? 🙂


Comments are closed.