Gamla rader och HCHF

Gamla rader och HCHF

Det kommer upp lite gamla inlägg på Facebook som påminner mig om inlägg jag gjorde för riktigt länge sedan… Ibland undrar jag om jag kanske borde lägga upp dem igen. Filen ligger där på min dator, och framförallt delarna när min pappa dog och det periodvis vilda dejtandet skulle vara intressant att läsa igen. Av olika anledningar då, förstås. Men att komma tillbaka till känslan, till tankarna, till det liv jag levde. Till den jag var. Ja, kanske faktiskt… Att det händer…

Här hemma har vi haft ett samtal om osäkerhet. Om otrohet. Om one-night-stands, om förtroende… Vi har så svårt att nå fram till varandra, och även om vi tidvis hittar ett samförstånd så försvinner det skrämmande snabbt. Vi pratar olika språk. Vet inte om det handlar om manligt-kvinnligt, eller om vi bara är så olika som personer?

Jag har en HCHF-period just nu. Äter allt jag kan komma på som är onyttigt och ”fel”, har en smågodispåse lätt tillgänglig i skafferiet, söööötad juice i kylen, frossar ris, pasta och bröd så fort jag kommer över det… Vad är det för fel på mig? Mitt ansikte sväller otäckt nog upp som om jag vore sjuk, magen ljuger om att jag vore gravid och på mornarna är jag såååå trött… Jag vet att min kost påverkar jättemycket. Men jag passar på. Snart är det dags att vara duktig igen. Jag hatar att vara duktig. Men jag älskar att se hur snyggt kläderna sitter när jag varit det? Så sjukt. Måste skärpa mig. Snart.
Ja, faktum är att jag just nu är med i en 800-kalorier-diet med Ulrika Davidsson! Tänkte nog att det var värt några hundra för att gå ner i vikt? Men tydligen måste man anstränga sig själv också. Jag hade hoppats på att de kunde göra jobbet åt mig. Nähä. Funkar visst inte så.

Ok… Kvällens tema, gamla inlägg? Nej. Ingen smaskig info där, faktiskt.  Det är begravet. HAHAHA… Jo, eller hur…? Men… Att gammalt kommer tillbaka och biter en i svansen – kanske ett mer aktuellt tema? Ganska dagsfärskt. Varför låter man sig fortsätta gå igenom och återuppleva allt?

Jag tittar på 11:an. Såna där mördarserier man förfasas över. Vet inte varför jag vill plåga mig själv med det. Men det är tydligen en process och en fas jag går igenom. Knas.

Det var den dagen. Kunde ni läsa mellan mina rader hade ni haft mer att läsa.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *