Ett rent helvete?

Ett rent helvete?

Nejdå, det är inte något helvete på så sätt jag syftar på! Men städaren var här idag. Han var äldre än mig, från något typ marockoland, pratade inte ett ord svenska och var grym på att städa. Jag kände mig i vägen precis hela tiden och hoppade mellan rummen med min lilla dator, min stökskam och ett helt gäng dåligt samvete… Plötsligt stod jag uppe i dressingroomet och vek in tröjor och hängde upp blusar istället för att jobba. Det blev nästan olidligt. Olidligt blev det redan från början då jag hörde att det ramlade och välte saker till höger och vänster där han for fram. Tänkte att jag kanske måste be honom gå innan han haft sönder hela mitt hem men jobbade emot den känslan och vips hade det gått 5,5 timmar och delar av mitt hem var skinande rent! Jag höll just då på att fullständigt svälta ihjäl (ville inte gärna ställa mig och börja laga mat när han försökte få ordning så frukost + lunch blev 10 mandlar. Oskalade och oskållade.)

Jag och Tony firade med att hämta sushi och sashimi, titta på Wahlgrens värld och ta ett glas rött vin. För några sekunder trodde jag att huvudvärken jag haft i tre dagar (!) skulle släppa men icke! Finns det något värre än när man somnar med huvudvärk och sedan vaknar med samma bankande? Tony tror att det har med kosten att göra men det vägrar jag tro att det skulle vara möjligt efter nästan tre veckor! Han föreslog då glatt hjärntumör men jag tyckte det var en precis lika dålig anledning…

Ja ni vet ju att jag har världens bästa chef. På många sätt. En av anledningarna är ju att hon tror på mig. Första mötet jag hade med henne så sa hon det ”rakt ut. Det var en annan VD då, hon var ”bara” ägare, men vi hade ett möte och hon sa precis just att ”Jag tror på dig” – följt av en stadig blick. Senare har vi haft många möten, ofta ute och testat något nytt ställe, vinprovning eller annat roligt och flera gånger har hon sagt att har jag en affärsidé jag tror på så är hon gärna med. Jag som haft diverse affärsidéer och planer på hur man kan förändra världen sedan jag började gå ungefär kände inte att jag hade någon alls, just då, men vet att jag bubblar emellanåt. I morse vaknade jag, kände efter om huvudet satt kvar vilket det sannerligen gjorde, och så kom jag på en domän jag registrerade för över 10 år sedan. En affärsidé jag hade då, något jag trodde så mycket på men ändå lät få försvinna iväg. Det var inte någon som sågade idén, egentligen, men alla små ”men…” eller ”fast…” blev på något sätt till =omöjlighet för mig. Och sanningen är ju att jag inte trott tillräckligt mycket på mig själv och min egen förmåga för att våga ta ett sånt kliv. Nu kom det från ingenstans och jag började mycket försiktigt i eftermiddags att ens damma av tanken. Till hösten tänker jag att jag ska ha modet och förståndet att presentera idén för henne om jag då tror att affärsidén skulle hålla. I så fall är det en cirkel som sluts på ett närmast löjligt bra sätt. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Men vågar inte ens ”tänka” det högt!

Relaterad bild

Imorgon kommer syrran och vi kör matlåderacet. Idag var ju först tanken men det blev ingen bra dag. Dels för att den här jävla huvudvärken inte vill ge med sig. Men också för att jag ville njuta av att det var så städat och fint här en kväll… 😉 Hehe nää… Eller ok, allt vi inte visste vart vi skulle ställa hamnade kanske i hennes säng på kontoret och urk för att börja ta tag i det just nu när hemmet kändes så komplett! Det ska bli enchiladas, gryta, mer pastastubbar (på begäran av hennes barn) och en kalkonsoppa med kokosmjölk. Av detta kan jag dessutom sen äta allt utom enchiladasen. Det blir mysigt, hur som helst. Lite matlagning, musik, vin och babbel för att sedan krascha framför TVn eller i en djup diskussion är bästa fredagsmyset jag kan tänka mig!


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *