Författare: admin

Pizza och Messias

Pizza och Messias

Måndag och fullt ös. Igår gjorde jag egen pizzabotten genom att smälta lite färskost, i med riven ost, ett ägg och lite fiberhusk. Vips var det en smet jag kunde grädda och sen gräddade jag den (på nytt) med massa pålägg tillsammans med Tonys pizza. Den godaste jag någonsin ätit, faktiskt. Tänk vad alternativ det alltid finns, om man bara vågar se dem!?

Idag offentliggjordes det under väldigt lättsamma former på veckomötet på jobbet att jag kommer vara där minst halvtid. Det är verkligen ”minst halvtid” som gäller för det är full rulle för mig. På ett bra sätt. Jag känner att den gamla VDn inte är överlycklig att jag är där men det gör inget. Jag har nog kommit för att stanna. Så länge jag får. Åker hem vid 16 och fortsätter jobba tills jag är klar. Och det blir bra.

Råkade ut för take-away-monstret idag med. Sashimi från stället mitt emot! Jag kompletterar med tryffelmajonäs och avocado så det är säkert jätteketo. Idag började JP på jobbet också med keto så vi kanske hittar varandra lite i det. Jag är ju faktiskt lite av ett proffs och frågade om hon fixat ketostix, MCT-olja och allt annat krångligt och hightech jag kunde komma på.

Vi har börjat titta på en ny serie här hemma nu, ”Messias”. Vet inte riktigt vad jag tycker men jo. Den är intressant. Kan inte vara så många avsnitt kvar den här säsongen så jag får återkomma om det, men hoppas på ett budskap. En mening.

Vi byggde en egen växtbelysning till mina kryddor i helgen. Lite bilder kanske?

Nu ligger valphunden och morrar framför sin matskål. Hon uppskattar inte alls att hon hör möss i väggarna och behöver vakta maten all vaken tid?

I helgen var det som sagt Mello…. AS hade ett bidrag. En helt fantastisk låt som tyvärr inte gick vidare. Men den talade till mig eftersom den handlade om att fortsätta gå. Det ska man göra. Den enda gången man ska stanna upp är det för att hjälpa någon annan. Eller för att hämta andan. Så ser det ut. Något annat val finns inte. Även om man ibland behöver slå ner på takten…

Apropå slå ner på takten så ska jag få hälsoundersökning genom jobbet. Det är lyxigt. Det är lyxigt att ha ett riktigt jobb. Även om det bara är halvtid. Jag trodde inte man fick de förmånerna då… Dessutom ska vi få CT genom jobbet. Som PT fast för hela företaget. Typ gemensam träning på måndagsmornar och egen coaching och såna saker. Så sjukt häftigt företag. Så jäkla lyckosam person är jag. Och jag ÄR så himla glad att jag har vett att verkligen uppskatta det. Varenda dag av det. Varenda deadline med det.

Kudos

Kudos

Igår, fredags, fick vi present av Chefen. En fin flaska Amarone och en Cava. Framförallt fick alla ett personligt kort där det stod varför hon (just nu) uppskattade oss alla så mycket. På utsidan stod det ”Du är guld värd” och inuti mitt kort stod det:

Kudos!
För att du är modig med Splash m.m.
För att du förstår mig och tar vid…

Det var fina. När jag kom hem skrev jag tillbaka:

Känslan när man faktiskt längtar efter måndag…!!! Tack för presenten och tack för orden! Du är så grym på att inspirera och leda ett lag fram och i mål… Vet att du ser det, men hoppas att du vet det! <3

Tänkte att hon faktiskt kunde få veta det. Jag tror jag kanske inte varit helt tydlig med vad jag vill och vad jag tycker och känner där. Och det är helt sant. Att jag längtar till måndag kan också bero på att jag har hysteriskt mycket att göra just nu. Jag har tre olika events på gång utöver allt annat jag redan liksom ”gör”. Det kommer bli väldigt bra. Det är en av de absoluta toppkunderna och en ruskigt viktig relation för Chefen. Därför känns det ännu bättre att hon faktiskt vågar lägga det hos mig.

Igår gjorde jag plock till TV-kvällen… Ostkex med pesto, mozzarella, basilika och pinjenötter var överraskande jättegott! Sen hade vi parmesanost, rökt lammfiol, fetaosttärningar, kronärtskocka med smält smör och salamibåtar med ruccola, brieost och pinjenötter. Idag blir det indisk takeaway framför Mello.

Redigt!

Redigt!

Ja det rör på sig nu. Mycket jobb! Kul jobb! Offererar och försöker hålla mina digitala events igång utan att något slarvas bort eller blir fel. Det ÄR skönt att sitta på kontoret för man får liksom en överblick. Men jag känner mig lite långsam. Lite trög. Lite korkad. Ibland… Samtidigt börjar det bli så att när jag går från kontoret säger någon ”Ses i morgon!” precis som att det är överenskommet. Som om jag hörde dit.

LE, som jag delar rum med (tillsammans med DA), frågade idag hur mycket jag skulle vara på kontoret framöver. Jag förklarade att vi haft mötet, det är ”klart” men jag vet inte hur mycket det blir där. ”Vill du sitta här då?” frågade hon. ”Ja…?” – ”Men då blir det så! Åh vad roligt!!!”. Hon är min bundis. Vi teamar bra. Och jag vet ju av Chefen att hon sagt att hon vill jobba med mig. Känns förbannat bäst, helt enkelt.

Något annat som känns bäst är att mina älsklingsläsare båda messat och grattat mig! <3 Ja, ni vet vilka ni är (och ingen annan vet om att denna finns dessutom tror jag?). Jag har inte firat ännu. Jag har funderat på HUR jag ska fira? Än känns det inte på riktigt när jag inte skrivit på några papper… Men idag fick jag inlogg till lönesystemet för anställda och BL bad mig lägga in vilka dagar som gäller, Chefen hade sagt att hon ville ha in det. Sen att jag gett HENNE förslag jag inte fått svar på… Då betyder det alltså att min önskan blev lag? 3 dagar i veckan har jag nu matat in och sen kör jag på hemifrån resten. Så är min tanke. Och jag älskar det jag gör. De kanske behöver mig fyra dagar i veckan och en dag hemifrån så det blir 75% framöver? Det blir riktigt jävla bra det här! Otippat. Och bra.

Igår lunchade jag med Mäklaren. Bara det att han jobbar granne är lite coolt… Det blev en miss på ett event just mitt bolag hade för just företaget han jobbar för så situationen är känslig (skämshattar på mitt kontor vilket är lite gulligt faktiskt!). Nu spelar det iof ingen roll. Igår åt vi thai (shit vad socker jag faktiskt bara råkade få i mig!?) och i kön för att få beställa var en kollega som skulle handla matlåda. Precis då pratade vi om hans jet-lag efter sin USA-resa och hur han känt sig sådär låg och trist ett tag. Faktum är att ha känt sig så låg och trist att han SETT mig gå förbi honom i shoppingcentrumet och valt att inte hälsa. Att jag skulle se någon jag går förbi är förstås inte ens pengarna tillbaka på, men han slog ner blicken tydligen och gick förbi samtidigt som han tänkte att han aldrig i livet skulle erkänna detta för mig. Hahahaha precis som att inte jag har såna dagar…? Tycker det händer hela tiden. En tur till centrum kan bli en plåga…! Speciellt när man har en sån där ful dag?

Mäklaren o jag dök upp på som minne på min FB idag – herregud det är alltså sex år sedan vi var på vår galna träningsresa…!

Hur som helst hörde han mina tvivel om att jag är så jäkla rädd att inte räcka till, inte fixa det, inte vara duktig nog. ”Varför kan du aldrig tro på dig själv? Varför förstår du inte hur bra du är?” frågade han. Om det vore så lätt… Om man bara vore jävligt mycket mer röd? Och så erkände han att han oftast tänker precis tvärtom – att han tror att han kan och klarar mer än han kanske vet att han gör. Men man växer med uppgiften, och det gäller nog oss båda.

Fick ett roligt SMS av JC idag apropå det där ”vad man ska bli när man blir stor”. Riktigt bra. Blev högt skratt.

Tony sitter och tittar på sina Pokemonstats, jag försöker jobba klart för dagen och funderar samtidigt på vad tusan vi ska äta till middag och så skriver jag här under de sekunder min hjärna är ledig ..?
Klockan drar iväg lite väl snabbt vissa dagar. Som idag.
Dags att kicka igång kvällen istället…

Tisdagstopp

Tisdagstopp

Behövde bryta trenden med negativa inlägg. Så ser det inte ut.

Idag skulle jag till kontoret. Eller… Jag var på kontoret… Jag skulle ätit lunch med Mäklaren. Jag åt istället lunch med Chefen. Det var pirrigt. Hon drog det snabbt in på halvtidstjänsten vi pratat om. Inte timmar. Tjänst. Anställning. På riktigt… Ja, ni fattar! Jag fick chans att säga att detta är vad jag vill, där jag vill vara. Skönt att kunna säga det till henne och inte bara till er ;). Sen pratade vi om hur mycket jag skulle vara på kontoret. Hon vill ha mig där säger hon, och jag tillade att jag får ångest över måndagarna att jag INTE är där. Tror det blir tre dagar i veckan där och en del hemifrån. Eller… Det är vad jag vill. Men jag är mest bara glad åt att få komma in i gänget ”ordentligt”. Fastän det kanske skulle krävas att jag var där varje dag för att verkligen känna mig som en del. Den diskussionen är inte klar.

Ikväll var jag med på ett möte med en cool tjej som jobbar som ledarskapsutveckling. Det blir intressant att jobba vidare med. Och jag är glad att hon tar med mig, att hon vill höra mina åsikter och ännu roligare när jag väl säger något högt och de gillar mina idéer. Men det tar ett tag varje möte innan jag börjar prata. Jag väntar in, analyserar, funderar och sen… Sen pratar jag. Jag behöver komma igång tidigare. Måste bli mer röd.

Kvällsmötet innebar middag (räksallad) och möteslunchen innebar lunch (laxsallad). Tror jag har ett rejält underskott på fett idag mot vad min diet förespråkar, men nyttig som tusan har jag varit. Så nyttig att jag var värd ett glas rött när jag kom hem. Egentligen borde jag unnats champagne, men jag väntar tills jag skriver på papper! Det läskiga är att Chefen verkligen äter sådär jämt… OCH tränar… Jämt… Ja, ingen är perfekt!

Tony sitter och byter Pokemons med mig. Eller ja, han sitter med båda våras mobiler och byter gubbarna för att vi ska ha chans att få ”Lucky” Pokemons. Det blir nog bra. Våra fröodlingar är ju igång också så han har hängt upp lite galen belysning så de ska få ljus också.

Nej hörrni… Det händer saker här. Bra saker. Jag är rädd att jag fått en kostym nu som jag inte fyller ut (inte på grund av Keto-dieten då…), men sköter jag bara mina kort rätt så kan det bli förbannat bra. Jag känner att jag blir testad. Det behöver jag ta tillvara på. Bevisa mig själv.

Toppentisdag idag. Jag kommer sova gott.
Imorgon ska jag till kontoret. Jag ska förhoppningsvis äta lunch med Mäklaren. Och så ska jag glänsa… Sådär som bara jag kan. När jag kan…

Måndagsångest

Måndagsångest

Vet inte varför jag skrev måndagsångest men kom genast på att jag behöver googla upp det. https://blog.dokteronline.com/sv/11-enkla-tips-for-att-bli-av-med-mandagsangest Där har vi det. Med massa bra tips. 11 stycken för att vara exakt… ”Att man förknippar måndag med negativa känslor har mycket att göra med att man inte trivs med sitt arbete eller att man startar veckan helt fel” står det bland annat.  Jag ska nog se upp med det där. Att välja fina kläder för måndagar var ett bra tips. Det ska jag göra. När jag är mer på kontoret…

Helgen var riktigt bra! Fredagen var det ju all-in matlagning! Jag och Tony uppskattar såklart att ha bra mat i frysen, men det är ingenting emot lyckan syrran upplever! Hon älskar verkligen dessa kvällar och veckorna efter. Att kunna ta fram, hacka lite sallad till och utfodra både sig själv och kidsen har förändrat hela hennes värld. Underbart! Denna gång fick det bli enchiladas, en kalvgryta, pastastubbar (favorit i repris) och en kycklingsoppa (den var mest till mig).

På lördagen var Tony ute och jagade så mycket Pokemons så jag på allvar börjar undra om det är något fel på honom. Sedan åkte vi till brorsan och hade årets första trädgårdsmöte! Eftersom min svägerska just fyllt år fick hon en odlingslåda som vi satt olika sorters paprikor och chilis samt en värsting växtbelysning i present. Ska bli jättekul att se vad det blir av det! Vi fick fantastisk 3-rättersmiddag och massvis med gott vin – ja, det var faktiskt så gott att det tog slut! 😀

Gårdagen blev en riktigt lat dag. Jag skulle vilja säga att vi inte gjorde ett jäkla dugg? Jag gjorde en köttfärssås för kylen och en kycklingwok för middag och sen var vi vakna för länge, drack för mycket rött vin och tittade för länge på en ny serie (som inte ens var bra). Kanske är det så söndagar ska se ut? Nu har jag i alla fall skjutit alldeles för länge på massa jobbsaker så ikväll kommer jag behöva jobba ikapp. Imorgon ska jag till kontoret och då behöver jag ha det klart. Har inte tid med måndagsångest, helt enkelt, som gör att dagarna liksom bara försvinner och allt känns motigt. ”Identifiera problemet & omvandla den till en konkret lösning” var ett av tipsen. Jag kanske borde göra det där med lösningen istället för att oja mig?

Just ja. Och det borde jag göra typ nu.

Ett rent helvete?

Ett rent helvete?

Nejdå, det är inte något helvete på så sätt jag syftar på! Men städaren var här idag. Han var äldre än mig, från något typ marockoland, pratade inte ett ord svenska och var grym på att städa. Jag kände mig i vägen precis hela tiden och hoppade mellan rummen med min lilla dator, min stökskam och ett helt gäng dåligt samvete… Plötsligt stod jag uppe i dressingroomet och vek in tröjor och hängde upp blusar istället för att jobba. Det blev nästan olidligt. Olidligt blev det redan från början då jag hörde att det ramlade och välte saker till höger och vänster där han for fram. Tänkte att jag kanske måste be honom gå innan han haft sönder hela mitt hem men jobbade emot den känslan och vips hade det gått 5,5 timmar och delar av mitt hem var skinande rent! Jag höll just då på att fullständigt svälta ihjäl (ville inte gärna ställa mig och börja laga mat när han försökte få ordning så frukost + lunch blev 10 mandlar. Oskalade och oskållade.)

Jag och Tony firade med att hämta sushi och sashimi, titta på Wahlgrens värld och ta ett glas rött vin. För några sekunder trodde jag att huvudvärken jag haft i tre dagar (!) skulle släppa men icke! Finns det något värre än när man somnar med huvudvärk och sedan vaknar med samma bankande? Tony tror att det har med kosten att göra men det vägrar jag tro att det skulle vara möjligt efter nästan tre veckor! Han föreslog då glatt hjärntumör men jag tyckte det var en precis lika dålig anledning…

Ja ni vet ju att jag har världens bästa chef. På många sätt. En av anledningarna är ju att hon tror på mig. Första mötet jag hade med henne så sa hon det ”rakt ut. Det var en annan VD då, hon var ”bara” ägare, men vi hade ett möte och hon sa precis just att ”Jag tror på dig” – följt av en stadig blick. Senare har vi haft många möten, ofta ute och testat något nytt ställe, vinprovning eller annat roligt och flera gånger har hon sagt att har jag en affärsidé jag tror på så är hon gärna med. Jag som haft diverse affärsidéer och planer på hur man kan förändra världen sedan jag började gå ungefär kände inte att jag hade någon alls, just då, men vet att jag bubblar emellanåt. I morse vaknade jag, kände efter om huvudet satt kvar vilket det sannerligen gjorde, och så kom jag på en domän jag registrerade för över 10 år sedan. En affärsidé jag hade då, något jag trodde så mycket på men ändå lät få försvinna iväg. Det var inte någon som sågade idén, egentligen, men alla små ”men…” eller ”fast…” blev på något sätt till =omöjlighet för mig. Och sanningen är ju att jag inte trott tillräckligt mycket på mig själv och min egen förmåga för att våga ta ett sånt kliv. Nu kom det från ingenstans och jag började mycket försiktigt i eftermiddags att ens damma av tanken. Till hösten tänker jag att jag ska ha modet och förståndet att presentera idén för henne om jag då tror att affärsidén skulle hålla. I så fall är det en cirkel som sluts på ett närmast löjligt bra sätt. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Men vågar inte ens ”tänka” det högt!

Relaterad bild

Imorgon kommer syrran och vi kör matlåderacet. Idag var ju först tanken men det blev ingen bra dag. Dels för att den här jävla huvudvärken inte vill ge med sig. Men också för att jag ville njuta av att det var så städat och fint här en kväll… 😉 Hehe nää… Eller ok, allt vi inte visste vart vi skulle ställa hamnade kanske i hennes säng på kontoret och urk för att börja ta tag i det just nu när hemmet kändes så komplett! Det ska bli enchiladas, gryta, mer pastastubbar (på begäran av hennes barn) och en kalkonsoppa med kokosmjölk. Av detta kan jag dessutom sen äta allt utom enchiladasen. Det blir mysigt, hur som helst. Lite matlagning, musik, vin och babbel för att sedan krascha framför TVn eller i en djup diskussion är bästa fredagsmyset jag kan tänka mig!

Städnoja och bambu

Städnoja och bambu

Alltså det där med att städa innan städerskan kommer har jag aldrig förstått mig på. Men allvarligt, hon (eller han?) kommer ju inte ens komma in genom dörren och ännu mindre kunna manövrera en dammsugare här hemma om vi inte röjde undan lite först! Skandal! Men jag ser verkligen fram emot att få delar av huset städade imorgon!

JC messade och frågade om det var fika eller promenad som gällde… Det blev en lång härlig promenad med alla fyra vovvarna (ja, de har faktiskt 3 sötnosar nu och ja, jag är avundsjuk!). Det är kul när vi ses. Vi babblar på som om vi träffats igår, varje gång. Och ändå hör jag mig själv fråga ”var jobbar du nu?” – vi har uppenbarligen missat massor med tid, men när vi ses känns det ändå som att vi tar igen den, och det är nästan löjligt hur mycket vi vet om varandra och hur vi fungerar.

Gjorde en ny test igår. Jag har gått från att vara en
Turbulent Mediator
till att vara en Protagonist. Spännande. Vet inte riktigt vad skillnaden var men den som vill se efter eller göra testen själv kan kika här: https://www.16personalities.com/personality-types – och måste naturligtvis även göra testen och meddela mig vad hen blev…!

Klockan närmar sig midnatt (som vanligt) och det är banne mig dags att jag kastar mig i säng. Förutom att ”städerskhen” kommer så har jag massor med jobb imorgon och jag måste vara grymt fokuserad. Ny splash ska göras och jag ska presentera ett digitalt event-verktyg för en väldigt viktig kund. Jag ska presentera mig och förtydliga att det är jag jobbar med ”digital event services” och banne mig tycker jag att det som titel låter lite fräckt! Lite framtiden, liksom?

Glömde jag skriva vad jag åt till middag…? Löjligt. Hur kunde jag??? Det blev stekt kallrökt lax med romsås och sallad. Jättegott. Tony fick potatis till och han sa inget den här gången om att jag försökte förgifta honom…

Haft en sprängande jobbig huvudvärk hela dagen idag och druckit säkert 4 liter vatten med passande huvudvärkstabletter till för att råda bot på det, men nu är det dags att ge upp. Hoppas det är borta i morgon och att det beror på allt grönt the eller nåt sånt. Omställningsbesvär över två veckor senare känns inte sannolikt…

Jooo tyngdtäcket. Jag ska avsluta storysarna har jag ju lovat!!! Det är skönt. Jag gillar det. Men det väger för lite. Jag hade nog behövt ha ett på 9 kg? Jag tar gärna ett extra täcke över det för att få lite extra tyngd. Men nu när jag blivit en levande fettförbränningsmaskin och rasar i vikt (eh ok jag kanske överdriver lite?) så blir säkert 7 kg bra till slut. Jag vill inte vara utan det hur som helst. Får inte vänja mig för mycket bara, jobbigt om man skulle åka utomlands och behöva räkna in vikten i bagaget liksom? Lika bra jag stannar på 7 kg kanske? De där bambulakanen som ”hör till” är hur som helst löjligt sköna och jag ska aldrig köpa något som inte är bambu framöver om jag får välja. Har jag inte redan skrivit om bambustrumporna på Dollarstore så är det dags att göra det nu. Alla mina strumpor ska slängas och så ska jag bara behålla och komplettera med dem! Så måste det bli!

Ok… Jag fick ett par såna här av DC i födelsedagspresent och de kommer jag inte slänga. De är liksom klockrena och mycket älskade även utan att vara bambu…
Litet naggande gott?

Litet naggande gott?

Äh det var ingen bra dag idag, faktiskt! Jag börjar undra om jag blir låg av att inte få åka till kontoret? Frågade försiktigt nu ikväll om de kanske behövde mig och jodå, torsdag är det kanon om jag kommer in. Men min underbara chef säger att jag får komma imorgon också, om jag vill ”Vill ju ha dig här”. Vet inte om det går att förstå hur glad de orden gör mig… Jag lätt bli att berätta det. Kanske var bra. Kanske var dumt. Men jag åker in torsdag efter att jag pekat klart åt städfirman (!) och sen även fredag om jag behövs. Ibland undrar jag om de kan behöva mig lika mycket som jag känner att jag behöver dem? 🙂

Avtalet med den där jag jobbade för förut löper ut nu i slutet av mars och fastän jag känner en sån enorm tillfredställelse med det, så är det fortfarande en sorg och en navelsträng som klipps av. Senaste åren har det inte funnits någon glädje alls och gått över till en hopplöshet och bitterhet istället. Nu är det 2020 mina vänner… Det blir nytt. Nytt decennium. Nya val. Nya möjligheter. Och för att något nytt ska kunna växa behöver man ibland ta bort det gamla. Jag vet att både hon och jag känner samma sak där.

Trädgårdsmiddagen på lördag, där vi först ska ”passera Frankrike för att sedan glida ner till Italien och snegla på Grekland!” (medelhavstema), fick de där gröna fingrarna att växa fram på nytt. Jag satt vid datorn i köket och hörde någon slags dokumentär från vardagsrummet. Tony var på G. Sara Bäckmo fick berätta allt om bl.a. sparrisodling…! Nu har han somnat till i soffan och jag tittar vidare med ett öga och fingrarna här på tangentbordet.

Idag blev det italiensk köttfärslimpa till middag. Den var olivspäckad och fylld med pestomoffad mozzarella, runt omkring var det egna (nedfrysta) körsbärstomater och rödlök. Hur jag än tänkte så fick jag inte in Tony i detta. Inget han tyckte om utöver nötfärsen, ungefär (han äter egentligen varken pesto, mozzarella, svarta oliver eller tomater…!). Han ville ändå prova. Jag hade någon slatt av rotfruktsgraräng i frysen och en aioli i frysen och – hör och häpna – han tyckte det var jättegott och ville ha det i morgondagens matlåda…!

Sara kallar angreppen av tvestjärtar för ”skönhetsfel” på TVn och jag inser att vi slängde ganska mycket som fick deras påhälsning i somras/höstas… Men nu har jag lärt mig något nytt. På bara ett öga. Skulle man hålla på och kassera allt som bara är skönhetsfel så hade jag ju inte varit klar här! 😀

Det är dags att sova nu. I morgon ska jag betala fakturor och skicka över saker från kalendern som ligger hos mig/Kim till hennes kalender. Jag ska avsluta och bli klar. Och sen ska jag städa undan inför städerskan (!) och välja något fint att ha på mig på torsdag till jobbet… Det nya. Det jag vill göra. Det som är fortsättningen på mitt liv, ganska långt ifrån där jag var.

Torsdag ska jag eventuellt köra matlåderace med syrran. Kanske blir till helgen istället? Min lilla kusin ska också komma hit och plocka upp de saker vi hämtat på hennes pappas/min morbrors arbetsplats… Han gick bort för några månader sedan och i kaoset behövde hans arbetsplats tömmas. Hemskt. Och märkligt att vi som bara träffats på krogen vid ett tillfälle för många år sedan ska mötas nu och av den anledningen? Men det är som det är. Såg att CIMJ bytt till en tillfällig profilbild på FB idag. En bild jag tagit på hans morfar och honom för många år sen. Tydligen hade de förlorat morfar nu… Jag har undrat ibland. Han var ju ändå gammal ”på riktigt”. Hur det än är så gör det förbannat ont, det vet jag ju. Ju längre tid man haft dem, ju ondare kanske det gör, dessutom? Nåväl. Man ska vara rädd om de som finns kvar för inget är för evigt. Men man ska också se till att vara rädd om sig själv, av samma anledning, och om de chanser och möjligheter man får. Det är timglas, alltihop. Det rinner ut och bort. Oavsett vad det gäller. Och till skillnad mot de fabricerade varianterna så går de här rackarna inte att bara vända på när de runnit ut…

Never ending stories…

Never ending stories…

Ibland påbörjar man historier och avslutar dem inte. Tänk om jag skulle börja berätta en saga för ett barn och sen mitt i alltihop bara börja en annan istället? Lite så känns det som att det kan bli med mitt bloggande ibland. Ok. Med mig och mitt liv överhuvudtaget ibland, om vi ska vara helt ärliga (och det försöker vi ju faktiskt vara).

Mammografin? Svar kom redan ett par veckor senare. Det var inget. Den här gången. Det betyder inte att jag kan strunta i att gå dit och göra kontrollerna framöver… Har den andra lika olustiga kvar att ta tag i. Snart. Remmisslappen hoppade fram igen när jag rensade i köket. Den ligger kvar i en liten hög och när jag kommer fram till just det pappret så ska det inte arkiveras. Det ska bokas in en tid.

Igår skulle jag köpa köttfärs då vi skulle äta en köttfärssås med blomkålsris till middag, allt enligt Keto-planen. Köttdisken ligger precis innan fiskdisken och med 800 gr i korgen fanns det tydligen fortfarande plats för ett halvt kilo räkor, en hummer, lite aioli och ett par laxsnurror…? Så köttfärssåsen fiick bli idag. Jag var inte vänligt inställd till den och tillagade den därefter; 300 gr nötfärs, en burk med egen tomatröra från frysen, 3 vitlöksklyftor och ett helt gäng kryddor (bl.a. egen chili!) fick det bli. Och det blev… Jättegott!!!

Nästan konstigt vilka smaker jag börjar uppskatta just nu. Eller också är det för att man följer någon annans plan och grundrecept som det blir så himla spännande att testa på? Dessutom känner jag mig så sjukt bra strukturerad som vet att jag imorgon t.ex. skall dricka en grön drink (grönkål, ananas, spenat osv) till frukost, äggomelettrulle med skagenröra och ruccola till lunch och köttfärslimpa med tomater och pinjenötter bl.a. till middag… 😀 Lyssna på den!!! Ska inte dra onsdagens meny nu, men tro mig – den finns redan klar liksom resten av veckans! Inte lördagens dock. Då ska vi över till storebror med ”trädgårdsgruppen” (ja, vi, bror och hans fru och brors bästa kompis och hans fru. Men vi alla tycker det är lite kul att odla (?!) så vi låtsas som att det är därför vi träffas på ett roterande schema hemma hos varandra).

Idag var det fotografering. Igår var plocka-ut-kläder-dag. Herregud… Jag som bokstavligen har ett helt rum fullt med kläder har ingenting att sätta på mig? Och det där med att klä sig så som man trivs bäst…? Allvarligt, är det en hjälp? Jag kände mig fullständigt schizofren och hur lockande det än var så gick jag inte dit i blåjeans och munkjacka…! Det blev svarta jeans. En Sex Pistols-t-shirt (herregud att den fortfarande håller ihop???) och svart kavaj. Kändes helt rätt. Hmmm… Ok, jag hade en halv garderob med mig till jobbet för säkerhets skull, men jag visste att det var där nånstans jag skulle hamna om jag skulle vara ”jag” och ändå kunna vara på jobbet! Det var jätteroligt att ta bilderna och jag inbillar mig att det är min typ obefintliga ”röda sida” som försöker växa lite när jag faktiskt njuter av att vara med på bild! Det är liksom inte ”jag” egentligen!

Helt sjukt att jag hittade ”min” tröja när jag googlade efter den på nätet… Den har liksom 10 år på nacken och jag köpte den i London (!). Men den blev det i alla fall på dagens fotografering. Ok, lite barnsligt kanske, men ändå… Jag… 😀

Just ja. Ofärdiga historier var det! Som att jag har två ambitioner kvar, t.ex!

Ambition 9: Röda till mig. Ta för mig mer! Jag var inne på det där att bli mer röd redan tidigare… Det är något jag behöver träna på och framförallt måste jag sluta se det som fult att ”hålla mig framme”. Jobbet kräver det och kommer kräva det ännu mer om jag ska få fortsätta där! Vi gjorde en sån där färganalystest innan jul och jag var, inte helt otippat, så grön man kunde bli… Lite inslag av gult, absolut, men grön, grön, grön! Det är något jag behöver jobba på. Och det kan man. Det kan jag. Det ska jag.

Från gröngöling till rödgörling!

Ambition 10: Nej, nu får det vara bra… Den väntar jag lite med, sparar på, landar i! Rom byggdes inte på ett decennium, och inte en enda pelare hade stått kvar om det hade gjorts! Huvudsaken är ju – som sagt – att projekten, texterna och städerna blir avslutade och inte fastnar på mitten!

Efter att ha tråkat ut mig totalt och fått panik över att jag aldrig blir färdig med städningen här hemma så fattade jag förresten ett sånt där halvgalet beslut i går. Jag bokade in städhjälp. 6 ggr. Jättebra pris och de kommer redan på torsdag, men kanske ändå lite överilat eftersom de inte kommer kunna komma fram och göra så mycket som det ser ut med allt bråte just nu! Men oavsett så känns det som väl investerade pengar och en morot för att faktiskt sätta fart och röja lite här hemma. Det är något vi pratat om så länge och plötsligt hade jag investerat på Lets Deal. Helt galet. Helt galet bra. Hoppas jag.

Lite så kanske?… 😉

Imorgon ska jag inte till kontoret. Vad jag vet. Gruppen åker iväg till Skottland och mitt jobb med den biten är klart. Det har varit hopplöst roligt och förhoppningsvis har jag gjort något bra. Jag känner mig rörig och ostrukturerad i det stora hela, inte bara på jobbet, men det är något jag ska kämpa med och bli bättre på. Snart.

Morgonmysning

Morgonmysning

Jag vaknade hysteriskt tidigt i morse (för att vara jag en lördag) – redan 08.30 hällde jag upp kaffe, bänkade mig i soffan och sedan satt jag där. Det blev kvarg med hallon och granatäppelkärnor, lite vatten med citron och ingefära och massa elcigg. Toppenmorgon! Tony sover fortfarande och jag inspireras av thaimat, Benjamin Ingrosso och vårens inredningstrender på TV4.

Gårdagens godisrum gick jättebra! Det var riktigt roligt och jag kände att jag gjorde ”nytta”, kunde komma med ideér och förslag som vi använde. Glömde bort att äta frukost (skulle äta 100 gr skinka till frukost = en halv gris) men står man två timmar i ett litet rum fyllt av godis blir man inte sugen på att äta något ändå. Tydligen.

Idag ska det blir ordning och reda. Jag ska dammsuga, rensa undan i dressingroomet, förbereda kläder för jobbfotograferingen på måndag morgon, planera kosten för nästa vecka, röja köksbordet, betala fakturor, tvätta och peka på vad som ska iväg till tippen. Det behövs nu. Vi har det otäckt rörigt hemma just nu – känns som att sakerna håller på att ta över och snart får vi väl ta övervåningen som lagerlokal och bo i vardagsrummet och köket? Tur jag jobbar från kontoret just nu, hade inte kunnat koncentrera mig om jag satt hemma. MEN nu ska det hända… Nu jäklar!


Ok. Det blev inte riktigt så… Men ambitionen (!) var ju fantastisk!

Jag fick en viktig räkning betald, jag har röjt i köket, tagit bort allt som fanns på köksbordet (det var en del!) och fixat middag (kalvfärsbiffar med fetaost och stekt broccoli – tack älskade mammis för supergott kött!!!), gjort ingefärsdricka, möblerat om bland planteringssakerna och vinkat av Tony när han åkte till tippen med skräp! Och så har jag börjat göra planen för mat två veckor framåt. Jag vet, mycket fokus på mat just nu, men jag behöver det. Just nu känner jag att jag tappar kolhydratskriget med Tony – hans diet får han kanske sköta själv och så fokuserar jag på min för enkelhetens skull. Tycker han varit lite grinig idag och hävdar bestämt att det är för att han åt kebabpizza igår till middag OCH till frukost idag. Ölen är sedan igår (men jag tycker ändå de hörde hemma på bilden)… 😉 Och utan dem hade man inte sett riktigt hur eländiga de där kolhydraterna är eller hur eländig han blir av att äta dem, right?

Nu sitter jag här i köket, tittar med ett halvt öga på någon film (eller den går mest i bakgrunden men för säkerhets skull har jag lite koll om den plötsligt skulle verka bli bra nu efter att den redan hållit på i över en timme…). Jag ackompanjeras även av ett glas rött, lördagen till ära! Faktum är att det är glas nummer två jag hällt upp men det går väldigt långsamt ner emedan citronvattnet har en försvinnande åtgång! Tony sitter i soffan och tittar på något helt annat. Osäkert vad. Men jag hör hans volym precis lika bra som jag hör kökstvn… Kunde inte låta bli att fråga nu vad det var han tittade på men han visste inte han heller…? 😀

Imorgon ja… Då måste det där andra bli av! Inte minst hitta kläder! Det blir högst opassande om jag kommer naken till fotograferingen, faktiskt. Men ändå, kanske lite kul?!

.