Månad: januari 2020

Husdjur och Pretty Woman

Husdjur och Pretty Woman

Det har varit konstiga dagar vilket jag inte nämnt. Det där med flygkraschen i Iran fick jag reda på när mamma nämnde att det var en olustig känsla att hon satt på ett flyg på väg på semester då vi SMSade. Jag jobbade hemma och hade inte satt igång TV:n än så jag var lyckligt ovetandes… Usch! Något annat finns knappt att säga. Hoppas att vi snart får veta vad som hände och hoppas folk som är fånigt flygrädda ändå vågar övervinna det och ta sig högt upp där bland fåglarna och allt det andra som är ämnat att transportera sig i luften och inte styrs av motorer…

Jag har förstås två ambitioner kvar att delge också. Det kommer. Men inte idag. Måste komma på dem först.

Vi kan väl börja med att berätta om dagens busfrö(n)? Jag älskar ju djur… Särskilt husdjur. Men vad är egentligen ett husdjur? Är det när det bor i huset? För i så fall har vi fått några… Tony skickade MMS till mig ifrån sin frukost idag. Det visade sig att möss varit och provsmakat hans bröd som låg i hans matväska i köket. Några snygga tuggor, inget märkvärdigt. Och ingen av dem följde med honom till arbetet. Jag satt på jobbet och fick en härlig stund när jag kunde berätta den lilla solskenshistorien för alla! ”Valpen” gick bananas i natt och jag fick gå ner och tvinga upp henne och genomskåda hennes ”måste-ut-det-är-panik-lögner” flera gånger. Hon skäller och morrar mot vinkylen och jag tänker att eftersom jag nu är på diet och inte nyttjar dessa drycker så börjar hon kanske se vinkylen som en fiende? Ok. Nähä. Det kanske var långsökt…

I morgon kommer Syrran och vi ska klippa och klistra våra rosa A3:n med planer – och ambitioner – för 2020! Ha! Främst ska vi faktiskt göra matlådor är tanken, träffas och umgås. Det blir mysigt. Hoppas hitta någon serie hon inte har sett som vi kan förgylla natten med – Dracula kanske? Måste komma ihåg att föreslå den!

Fredag. Femte dagen på dieten. Gårdagens lax blev INTE bra. ”Den värsta fisken vi gjort” var Tonys omdöme varpå jag kontrade med den riktigt ”kräkäckliga” (jo det är sant, jag uttryckte mig så) laxen med färdigköpt ”citronsås” (jo det är sant, de kallar den det och nog är den sur alltid) som hans barn älskar och han själv gärna kan tänka sig göra (vedervärdig och tvärhemsk men jag gjorde den för att vara snäll). Jag skulle vilja säga att det var jämt lopp mellan dem, men han hävdade bestämt att receptet från Ulrika Davidsson var värre. Nåväl. Vi somnade inte omslingrade…

I övrigt har den här Ketos-dieten gått över all förväntan. God mat i övrigt (man får modifiera lite recept om man vill känner jag) och ett par kilo ner på denna första vecka. Framförallt är huvudvärken över, jag har vant mig vid svart kaffe utan mjölk igen (att ha köpt en kaffebryggare som maler bönor är till stor hjälp…!) och jag känner mig sådär fånigt DUKTIG!

Känner mig duktig på jobbet också just nu. Jobbar med EL i ett projekt att skicka massa folk till Skottland om ett par veckor och min uppgift är att vara extra ögon och styra upp appen som de kommer kommunicera ut all information genom under resan. Alltså… Det är löjligt roligt… Sitter i rummet med henne och AD och de är båda sådär sjukt coola, sköna och trevliga. Jag längtar tills måndag, bara en sån sak! Särskilt efter den där skitdagen i tisdags…!

Skitdagen var egentligen ingen riktig skitdag. Den bara kändes så. Jag hade gjort ett fel och LB sa att jag kanske måste se över mitt arbetssätt då jag alltid har så många fönster öppna och därför förmodligen lagt in fel på ett kostnadsställe. Finns liksom inget försvar där, det stämmer att jag har många fönster öppna samtidigt (och det är många fler än hon kan tänka sig!) och innan jul var jag stressad och förvirrad (jag var ju det under 2019, det är annorlunda nu!). Jag var lite halvknäckt när jag gick på lunch. Kände mig sämst i hela världen. Funderade på om man kanske borde göra något annat, bli bilmekaniker, blomsterkransbindare eller nåt sånt… Men insåg att jag inte kommer hinna utbilda mig till det innan jag går i pension så jag tröstshoppade istället. När jag kom tillbaka till kontoret hörde jag de andra prata om att Kappahl skulle klappa igen och att de sålde ut allt för halva priset. Jag log för mig själv och tittade ner på min röda, välfyllda, påse som stod under skrivbordet…. ”Men det fanns ingenting där, bara skit kvar” hör jag nästa röst säga… Hehehe va FAN då…?!? Mina ”fynd” kändes inte alls lika fantastiska längre… Så jag väntade tills idag innan jag använde något och fick faktiskt komplimang av chefen som trodde jag minsann skulle ut efter jobbet. Say no more! ”BIG MISTAKE” som Julia hade sagt sådär coolt och skakat sin Kappahlkasse…

Nu är det dags att byta ut det här citronvattnet mot lite grönt the. Det är ju ändå fredag kväll!?

Fler -ioner!

Fler -ioner!

Funktioner! Älskar när saker som styrs av ettor och nollor kan styras av mig…! Hade laddat ner min gamla blogg på en gammal dator och började leta igår om jag kunde hitta den. Vet inte om det var rätt fil jag fick fram men vips så ramlade det in en jäkla massa (lösenordsskyddade) gamla inlägg. Nu finns de i alla fall där igen. Blir min dator stulen så finns de någonstans, alla gamla tankar, synder, lyckor och lösningar. Och problem.

Apropå Nyårslöften… Jag kom på ett par till i natt när jag skulle sova (vilket jag inte gjorde eftersom varken tyngdtäcket eller mina nyårsambitioner på riktigt kickat igång ännu).

Ambition 6: Socialisera mera. På alla plan. Här, där, överallt…. Men framförallt – träffa mina vänner!
Jag älskar att JC hörde av sig i söndags och ville ses på måndagen. Hon kom hit, vi drack kaffe, babblade, insåg att mellandagsrean var i full gång och hann med 20 min i centrum innan de roliga affärerna stängde och hon istället tvingades hänga med mig att handla keto-diet-kanin-foder på ICA i en halvtimme. Nånstans kan man faktiskt umgås lite hur som helst, var som helst. Huvudsaken är att man ses. Det måste inte handla om vin, fest och TV-finaler. Det behöver inte vara planerat och arrangerat. Huvudsaken är att det händer.
Grejen är att jag ju oftast får ångest av planerade träffar och bokar gärna av eller mår rent av dåligt ”inför”. Lätta möten är lätta. Men ändå möten. Och möten är viktiga. I synnerhet när det gäller nära och kära.
Utöver lätta spontana möten funderade jag på om man kanske borde göra någon typ av återkommande aktivitet – som att ha brunch stående varannan söndag 11-13 eller lätt AW varje onsdag 18-20 så kan folk droppa förbi om de känner för det. Lite större projekt om man ska få igång det. Men det ramlade bra ner i magen så att säga. Något att se fram emot. Vi får se. Vore kul.

Att våga se sig själv är toppen… Men kul med variation!?

Ambition 7: Få saker gjorda. Strukturera. Planera. Jamen herregud, jag är ju ett levande kaos när jag inte får ha lite ordning och reda. En agenda är A och O och måste omgående införas i mitt liv. Typ exemplet ovan. Ha saker ”stående”. Kanske förutom bruncher och AW:s ha tvättstugedag på söndag eftermiddagar, städdag på torsdagar, ekonomi-dag på måndagar etc. ”Vi tar det i morgon” förekommer lite för ofta här på 27:an…!

Förresten vet jag inte om jag skrev att jag hade en skitdag på jobbet i förrgår men idag var det jättebra och jätteroligt. Jag älskar min arbetsplats. Det är bara så. Extra roligt att Mäklaren jobbar i huset mitt emot några dagar varje vecka. Idag åt vi lunch ihop (en varsin sallad men det heter visst ”lunch” ändå? Jag tog sallad med skagenröra för att jag ju faktiskt äter Keto och tänkte att det är bra för mig…). Jag fick se massa fina bilder från hans resa till USA och nu är jag sjukt sugen på att åka iväg någonstans. Just ja. Den är bra…

Ambition 8: Vidga mina vyer! Oavsett om det blir till ett annat land, en annan stad, här i kommunen, genom en bok, nya smaker och oavsett om det är en vecka en dag eller en timme… Jag tror man växer som människa när synfältet vidgas. Det måste vara så.

Det får räcka med ambitioner för idag. Om jag inte kommer på fler när jag börjar laga mat nu (lax i ugn med soltorkade tomater, fetaost och solrosfrön). Det kommer bli bra. Det blir det alltid, på något sätt.
Det handlar om visioner. Och intentioner…

Nyårsambitioner

Nyårsambitioner

Alltså… Mina nyår är ju ungefär som mina söndagar. Jag får för mig att mitt liv ska genomgå en helt otrolig förändring, allt nytt skall få en guldkant och jag kommer bli ny människa. Oavsett om jag är ute efter det eller inte. Jag gillar när saker händer och ett nytt år, eller en ny vecka, frammanar detta.

Nu var det många konstiga helgdagar och konstigt resande både till Tonys familj och till landet under och efter 2020-inträdet så det blev inte aktuellt att sätta fart direkt. Och jag och syrran skulle ju faktiskt klippa och klistra upp år 2020 på en rosa A3 ”sådär som vi brukar göra”. Det sprack, liksom. Men det finns saker jag vill ta med mig vidare, och sådant jag vill exkludera, inför framtiden. Så vi sätter fart, right?

Ambition 1: Gå ner i vikt (ZzzzzZzzz jag vet!!!). Nytt viktrekord (övre skalan alltså) uppnåddes samma morgon som jag började. Taskigt och föga motiverande. Men nu blir det Keto-turbo-diet i 2 veckor och sen 66 day challage för min del. MED vissa tillåtna avsteg… 🙂 Herregud, varken Rom eller denna kropp byggdes ju liksom på en dag?!

Ambition 2: Röra på mig mer (Here we go again…). Snart sparkar jag loss med 10.000 steg om dagen. Det låter inte så mycket men jag är ju för tusan mer eller mindre en grönsak (inte positivt menat) till vardags. Tony gillar Pokemon och jag har lovat haka på men det finns en gräns. Den går vid 10.000 steg. Det blir en win-win. Och jag kommer ut mer. Grönsaker skall växa utomhus. Jag ska krympa där.

Ambition 3: Sova bättre. Alltså allvarligt…. Inget mer mord-dokumentärs-tittande i sängen fram till 03-ish. Det funkar inte. Nu: Tv-förbud i sovrummet, inga nya serieavsnitt får påbörjas efter 23.00 och – här kommer det bästa – jag fick ett tyngdtäcke av Tony i julklapp!!! Sovit med det två nätter nu och kan inte påstå att jag sover fantastiskt men det gör jag å andra sidan aldrig. Det kan bli riktigt bra. Han hade köpt det finaste bästaste täcket jag googlat upp på Black Friday men det var alldeles för svindyrt för att jag skulle unna mig det, även om han erbjöd sig betala (gissa vem som är trött på min dåliga sömn? hehe). Hur som helst så fick jag det lagom till att invigas inför första kontorsdagen som var nu i tisdags. Sanningen är ju att jag låg och var så tacksam, exited och nöjd över det så jag inte kunde somna. Men ändå.

Ambition 4: Skriva. Det här kan låta konstigt men jag behöver prata av mig ibland. Really. Jag behöver bolla och jag behöver höra min egen röst. Det är länge sen jag gjorde det ordentligt nu. Finaste SY skrev till mig att hon saknar min blogg och det var precis vad jag behövde höra. Och göra. Det kanske bara är hon och jag som har min lilla envägskommunikation här, men det viktigaste är ändå att jag kommer igång. Och att Tony slipper lyssna. Här finns ord utan slut. Jag vet inte vart jag ska komma. Det visar sig. Huvudsaken är att jag rör på mig i hjärna, hjärta, sinne och minne.

Ambition 5: Landa. Jag kastar mig runt som ett vilddjur utan mål, sikte eller ens tanke på vart jag ska just nu. Ibland försöker jag låtsas vara säkrare på vad jag vill än vad jag är, vore så omoget och illa om jag var helt lost. Men sanningen är att jag inte kan ta sikte för jag står inte på marken än. Jag måste se till att jag gör det. Få fokusera och bestämma mig för nåt. Är så jävla trött på obeslutsamma människor och då i synnerhet på mig själv. Jag är hopplös, men jag känner ändå att det finns ett visst hopp om mig. När jag är kontaktbar. Jag vägrar prata med mig själv just nu och det är skitjobbigt. Lättare att kommunicera med en 2-åring. Och den vet åtminstone vad den vill ha och vart den ska. Suck.

Ambition 6: Äh. Jag kan ju inte ta alla med en gång (och just nu kommer jag kanske inte på någon mer heller…?) så jag fortsätter typ imorgon. När jag legat sömnlös under mitt tyngdtäcke i ketos med 532 steg på Fitbitarmbandet och funderat ut resten… 🙂 Kanske borde fråga syrran om vi ska göra våra 2020-tavlor till helgen också…? Det blir bra det här.

Gott nytt, underbart och överambitiöst 2020 till dig SY. Och till er andra. <3
Nu kör vi.