Ha?!

Var det inte svårare än så att köra igång igen?! Herregud…

99 luftballongs på Spotifylistan och jag får sån sjuk feeling av allt som varit, allt som är och allt som komma skall…

Så vem var jag? Vem är jag? Vem ska jag bli? Helt svindlande att tänka tanken ens.

Låtlistan går vidare. Men jag har fastnat. Tanken är att jag ska börja blogga för jobbet nu, och jag vet faktiskt inte om jag klarar av det. Har jag något att säga? Kan jag säga det? Har inte någon redan sagt det? Lite åt det hållet…

Ser att klockan dragit iväg. Den är på väg alltså? Och jag då? Vart är jag på väg? Vem är jag? Jag är snart 46 (jag vet, det kan man inte tro…). Mina barn är stora. Jag är… Eh… större… Men ändå. Jag har påbörjat och snart slutfört mina studier för att bli något annat. Någon annan. Göra något nytt. Bli någon ny…?

Usch… Känner verkligen att klockan är min fiende just nu… Så jag får fortsätta någon annan dag.

Alltså.. Allvarligt… Jag skrev bara in min lilla domän och hamnade här? Hade jag vetat det? Oh jösses… Då hade jag skrivit så mycket mer… Så många gånger..

”Take another little peace of my heart now baby” kör Spotifylistan på och jag ler… Fyfan vad jag har lärt mig. Vad jag har varit med om…  Vilken erfarenhet jag har skaffat mig sedan jag skrev sist. Men… Ok. Ja, ni fattar. Jag stampar precis som vanligt och undrar varför ”Life is life” och när det ska bli ”Life is live” etc,. 🙂

Och så sätter nästa låt igång… Allvarligt…  Boten Anna?!
Det var kanske där jag började få ett ID. Det var där jag hittade det… Att jag var någon. Och efter det blev jag ännu mer…

Och sen tappade jag det några år senare. Jag dansar loss lite diskret i köket och tänker att jag är hon. Jag. Den som var den där. Vem jag nu var. Och så fortsätter jag mitt sökande…

Hörs. Och hörs. <3